När livet inte blir som man tänkt
hur tänker man då?
Är det slut, eller finns det en väg?

Här står man med dödshålet öppet
en oväntad propp som har fastnat i hjärnans ven
där mörkret sänker sig som i höstens senkväll

Tiden går, finner små vägar
små krypstigar som jag aldrig skådat
och aldrig har gått, än mindre har levt
som att gå från att vara i rullstol
till att själv gå med krycka

En förbättring i den skadade hjärnan
med stöd från familj, vård och vänner, med den äran
Från dem omsorgen klart omfamnas
kroppen kämpar
nya vägar formas
en ny värld öppnas…

När livet inte blir som man tänkt
hur tänker man då?