Jag är en blå tomat
Inte röd, inte grön
Utan blå

Men blåa tomater finns inte
Säger mamma och flinar
Åt min dumhet

Jag bryr mig inte om
Att blåa tomater inte finns

För det gör inte jag heller
Jag finns men ändå finns jag inte

Är det inte konstigt?
Att man kan finnas
men ändå inte finnas

För om ingen ser en
då finns man väl inte?

Ingen ser mig
Ingen hör mig

Men ändå finns jag
För jag vet det själv

Precis som jag vet
att blåa tomater finns


Innerst inne