...befann sig på tjänsteresa i Frankrike, kom han att
besöka några nästan okända och nyupptäckta grottor där.
Han var med en grupp 'turister' vilka var speciellt utvalda
grottforskare,

som knatade omkring och lyste upp platsen. Sprang en
medlem i gruppen tillbaka till ledaren och viskade något
i hans öra. Förutom att inte kunna franska så bra och
heller inte

den speciella dialekt de talade på platsen gruppen var ifrån,
är det svårt att höra vad någon viskar då min bror befann
sig i en grotta. I alla fall så rörde sig sedan människorna i
avsedd och

utpekad riktning och på en av väggarna där fanns det litet
otydliga ristningar. Ingen hade ännu varit där och fyllt i
strecken med grönt självlysande kryptonitfärg. Ledaren
studerade

väggarna med en viss intensitet, varvid han då och då som
kastade blickar på min bror. Brodern gick efter en stund
bort till väggen och fick se varför. Någon som levde på
stenåldern

hade ristat in världens första självporträtt. Likheten med
min bror var tydligen slående. Var och en i gruppen kom
fram till, var och en för sig, konstaterande att likheten var
just slående.

Öronen och näsan var med och det man kan säga mera om
saken var att det blåste halv storm då de kom ut och att regn
forsade ned från en mörk himmel. Hade polarna inte haft
ljus med sig