Johoppsan igår försökte jag pilla ut frön från ostyrliga men charmiga frökapslar från de överblommade pärlhyacinterna.
Så bedårande frön...
Jo jag har följt processen på nära nyfiket håll.
Så roligt att ta hand om dem och lägga dem i en pappersvikt ficka av recyklat papper:)
Nå kommer de till bruk nästa vår? Läste precis att det är bäst att låta fröna självså. Att fröna behöver mogna till ordentliga lökar för att de ska ha kraft att blomma.
Det får mig att fundera på vem och vad man ska lyssna på alltmedan man mognar själv som människa. Är man en tidig, sen eller perenn människa:)
Det viktiga är väl att ta vara på tiden att vara sig själv så integritetsfullt man kan.
Att försöka vila i kärleksfull jord även om själva omgivandet kan vara väldigt mycket mindre eller väldigt mycket mer vänligt omhuldande.
Filosofiskan i mig begrundar och orden faller osynliga till jorden.