Vad vore livet utan sandaler?

En väninna till Jessicka* fick höra en kille säga en kväll på krogen att hon (Eivor) borde raka av sig håret, på huvudet alltså. Bara några veckor senare fick hon veta vid en sådan där hälsokontroll som firman hon jobbar på har en gång om året, att hon hade fått bröstcancer. Nu har ju Eivor ganska så stora meloner framtill och hon har ibland varit nöjd med sin lott i livet och ibland inte. Några syrliga kommentarer har hon inte fått höra som en brist på. Tvärtom, fast det har vatt spridda skurar faktiskt. Nu fick hon välja mellan att bära peruk och mössa och hon valde gubbhatt. En sådan där käck cowboyhatt med silverdollar i ett band mellan kulle o brätte. En mörk sak i kolsvart. På sommaren har Eivor brukat ha sandaler till en högst utmanande klädsel. När hon valde hatten så klädde hon sig som en sångerska hon sett och hört någonstans. Cowboyklädsel alltså, väst och byxor, som räckte en bit ned på låren. Hon förde sig också ibland som om hon parkerat hästen just utanför då hon travade in någonstans. Hon tog själva grejen till sig som en livsstil helt enkelt. Som vore hon världsvan och lade sig till med en svårplacerad accent även.



Byte i gatubilden.

Då hon, Jessicka, gick förbi parkeringen en dag och den där killen steg ur sin bil, låste den och gick sin väg, verkade han inte speciellt lägg märke till att hon alls fanns. Hon ställde ned sina väskor en bit bort och tog igen sig i den heta och dallrande luften. När hon sedan råkade kasta ett som getöga bakom sig såg hon att en annan bil parkerats precis bakom med bagageluckan öppen. Gossen i den bilen steg ut och gick fram till den första killens parkerade bil, tog en hylsnyckel fram, satte sig på huk och började lossa de muttrar som höll fast hjulet. Efter varje gång han så tagit bort hjulet bar han iväg med det och lade det i sin bagagelucka och återvände med en trave tegelstenar att lägg i hjulhuset. Då han tagit loss alla fyra hjulen och ersatt dem med tegelstenar, återvände han till bagageutrymmet, grejade en smula där och fällde ned luckan. Därefter satte han sig i sin bil och körde lugnt därifrån. Jessicka som ansåg att det där ju inte gärna kunde angå henne, tog sina väskor igen och beredde sig att gå till stationen i Katrineholm för att ta tåget till Göteborg.



Äventyr i bakgrunden.

Tomas H. Vilken är vagt bekant med Jessicka, vilka båda tror sig känna Barbro G. Satt en dag på stadshotellets matsal i Jönköping och verkade som fullkomligt fascinerad av Birgitta, vars man gått bort i en olycka i fjällen och satt bara några meter bort. Birgitta som inte ville känna sig glodd på mer än nödvändigt, vände sig till en man vid sitt bord och inledde ett viskande samtal. Mannen ifråga, 37 år och iklädd fin blå kostym med fluga och väst, reste sig närapå omgående och stegade sig väg bort till Tomas. Mannen ifråga som lystrade till 'Ivan den förskräcklige', inledde ett viskande samtal med Tomas som svarade på mannens muntliga angrepp med att föreslå Ivan att taga sig en stol, sätta sig på den och spana strax över Birgittas högra axel. Sagt och gjort, mannen gjorde som Tomas föreslagit och utstötte ett 'aaah' och förblev sedan tyst och som fängslande tagen. Birgitta i sin tur som väntat sig att det tal Ivan hade fört med Tomas skulle få avsedd effekt, när den besvärande nog uteblivit och upprepat försöket både en och två gånger, det samlat sig en skara män bakom Tomas. En i taget och även dessa efter att ha tagit plats i hans närhet utstött ett läte av högst varierande art. Ett 'aaah' och sedan kanske ett 'åååh' eller ett 'oooh' et cetera. Birgitta kunde tänka sig att stå ut med ett och annat men då man nummer tio sällat sig bakom mannen som utgav sig för att lystra till namnet Tomas även han satt sig att verka som bliga. Då reste hon sig som förnärmad, ja rent ut sagt uppbragt och närmade sig raskt gruppen av män som raskt reste sig som dragna upp i ryggen av en nyckel av metall, de skingrade sig likt vinden, om någon som liten bris från ett nyss öppnat fönster låtit sig smita in. Endast Tomas satt kvar och hade redan vänt blicken åt annat håll. Solen uteblev strax och avlöstes av ett praktfullt åskväder samt ett livligt ösregn.