Jag lyfter mina ögon mot bergen
varifrån ska min hjälp komma
Min vilsenhet sitter i märgen
där hindren ofta
mig fördöma

Söker den inre skönheten
ska blomma
vill öppna vyer över landskapet
själen tvingar oss att vara fromma
ett sätt att släppa
fram vanskapet

Mina ögon kisar mot bergen
vacker vy
men hjälpen svarar
en inre röst klargör
-ut ur cellen -
all trösts fader visar sitt ansvar