Rikoschetter kan sällan skapas om ett avlossat
handeldvapen träffar en yta som i vanliga fall gör
att ammunitionen penetrerar (gör hål i) något.
Plåt, träd, trävägg, människa, djur et cetera.

Hur ammunition uppträder i vatten kan en expert
på detta berätta. Någon som står och skjuter ned i
vatten är förstås en sak i sig. En annan sak är om
skottet avlossas i vatten, hur den uppträder sedan,

är en annan sak. En märklig sak är att någon
konstaterar att en pistol som hamnar i vatten,
inte går att skjuta med, från vatten och upp till
luft eller fast mark. Hur det ligger till med den saken,

kanske beror på vapnet, om det är något i ett manus.
I en film ligger det en skådespelare och tar sig ett bad,
skurken anländer, börjar prata och den badande säger,
medan han skjuter skurken med en revolver dold i

badvattnet troligen, 'If you have to shoot, shoot, don't talk'.
Skurken kanske hinner skjuta innan han stendöd faller
likt i trans och 'hjälten', gör sitt i filmens handling.
Exemplet är från en gammal western som fick det svenska

namnet 'Den gode, den onde, den fule'. Det är förstås
'den fule' som tar sig ett bad. Jag vet personligen inget
om standarden på badkar under den tiden (1800-talet.)
Det händer så fantastiska saker i ett manus.

Exempelvis med logiken, om där ens kan talas om logik.
Men även i ologiska manus finns såväl logik som en brist
ande logik. Men intressant är det förstås. Spår av humor
kan göra ett manus till en succé, förutom själva skeendet.

Spår av humor beror dels på den vilken skriver detta manus
och dels vem mottagaren är. Själv anser jag att 'spår' av
humor i ett manus har något att tillföra handlingen.
Även om det uttrycks som en 'påhittad logik', ironi, sarkasm,

lätt orimliga bildspråk eller knasiga jämförelser. Till och med
i en roman med spänning och dramatik, som spännande boken
'Kanonerna på Navarone', där humorn håller verkligt låg profil,
kan författaren inte låta bli att skriva in ett utslag av humor.

Dock saknas denna detalj i filmen. Vissa skådespelare använder
sig dock av en ganska egen stil och ibland kan det där spåras
humor. Exempelvis i den dramatiska samt ej helt okända filmen,
'Bron över floden Kwai'. Där finns vissa inslag, trots även ohygglig

ondska vilken hör till tidsperioden. Det vill säga Andra Världskriget.
Även 'Kanonerna på Navarone' utspelar sig under den tidsperioden.
Om nu någon fått för sig att det varit 'fred' under de senaste 5.000
åren. Så är det en villfarelse. Det är ständigt krig någonstans i världen.

Ibland får en människa reda på sådana konflikter långt efter 'början'
eller 'slutet'. Där det finns krig, där brukar det även finns möjligheter
för någon sorts projektil att genomtränga eller studsa mot det ena
eller andra materialet som det först träffar. Men ibland är det mera

av önsketänkande än faktiskt möjligt och genomförbart.
En del saker går det att fundera över också. Vad händer
om någon avlossar en projektil snett upp i luften?
Den borde ju rimligen 'komma ned igen', på något vis.

Det finns exempel på 'extrem otur' när någonting bara händer
och en människa 'råkar komma i vägen', ett otänkbart misstag
alltså. Något som veterligen händer 'bara en gång', fast det händer
'mest hela tiden', bara att själva händelserna kan vara just olika.