Det förlorade hemmet
en borttappad käraste
vilse i det vilda regnet
kallt i det bistraste

Hemma väntar värmen
kärlek brinnande så god
sökande fadern i toffeln
ivrigt på tå
sådant tålamod

Den egensinniga sonen
inser att längst inne
livet inte är guldpåsen
vänder hem
min festprisse