'En i mängden' är vad jag sjöng nyss för mig själv, härmande en röst i mitt huvud, sångaren och spelemannen Pär Sörman. Först hittade jag på en historia som jag berättade för mig själv, för att kunna ha den i minnet och så skriva ned den här. Om du som läser det här fått för dig att du hört sången någonstans förut och därför tror dig veta orden i den, kan ju sjunga den för mig, så jag slipper upprepa orden av den här. Det är just för detta som du kan läsa historien här, bara inte de ord som sången består i, de har ju någon som tagit in min våglängd, redan lärt sig sedan förut.

En person, låt oss för ordningens skulle kalla honom Rolf-Hugo, trots att han likt en spanjor bär det något längre namnet 'Rolf-Hugo Anders Bertil Carl David Erik Fredrik Hubert Ingemar Jonas Krister Lars Magnus Nils Oskar Rickard Sixten Tore Urban Viktor Wilhelm Yngve Xerxes Åke Ärling Östen. Och så efternamnet då förstås som inte är varken Andersson eller Bergström. Erling brukar stavas med E, men för formens skull så stavar han det med Ä.

Han befann sig i en gång i en butik som sålde livsmedel, då en annan tillfällig besökare som råkade vara klädd i uniform i landet Mogal, råkade få syn på huvudpersonen. Han syntes rycka till och verkade ana att Rolf-Hugo nog var efterlyst för något. (Som du senare får veta, kan få konstaplar skilja mellan 'eftersökt som vittne i ett fall' och 'efterlyst för överfall av tjänsteman'. Konstapeln ställer sig litet nedhukad och bredbent med dragen elpistol och frågar 'Och vem tror du att du är?' Varpå den påsiktade släpande på först bred skånska och avslutande norrländsk dialekt väljer att uttrycka sig. 'Det skall väl du veta, som är polis'.Nu är det ju inte bara poliser som är en smula korttänkta ibland, det är en utbredd sport här i världen. God tvåa efter sporten 'Ta upp plats i onödan, sådan plats som är allmän plats, exempelvis en gångväg eller port'.

Rolf-Hugo befann sig i butiken för att handla hem litet livsmedel, att kanske äta sig mätt på. Men polisen, som tyckte sig känna igen en räv på pälsen, tog det säkra för det osäkra. Ställde sig bredbent med draget vapen och frågade över radion vad att göra och fick order om att 'ta mänskan te station'. Polisen närmade sig sakta och försiktigt den farliga brottslingen, som bara var ett eftersökt vittne i och för sig. Mannen med den skadeglada minen närmade sig steg för steg och blev sedan hastigt försatt ur stridbart skick av den före detta kaptenen i flottan, med andra graden i någon budosport att luta sig emot.

Rolf-Hugo hade redan försatt några i uniform klädda gossar i just 'negativ position' den dagen och klockan var ännu inte en kvart i fyra om eftermiddagen. Han gick till kassan, stod i kö, betalade och släntrade iväg. En expedit hittade den medvetslöse och tog honom för död, mördad i tjänsten och dröjde en smula med att varsko chefen. Först tog hon upp elpistolen och såg på den. Funderade på om det kunde ses som 'Finders keepers' och lät den sedan vara.

Bara en tolv minuter senare viftade chefen åt henne att telefonsamtalet han förde 'var av stor vikt', biträdet återvände då till polisen och tog upp vapnet. Det kunde nog tillskrivas 'mördaren', att det saknades. Hon återgick sedan till att kolla utgångna varor i bröddisken och någon annan lämnades åt att 'plundra liket'. Först ungefär två timmar senare, då polisen kvicknat till och saknade några saker i sin arsenal, tog kontakt med stationen igen och ombads komma tillbaka, utan dagens fångst. Det manliga biträdet som lystrade till namnet 'Karl-Hugo', betraktade sig i spegeln och polismössan såg rätt hygglig ut där den prydde gossens huvud. Snabbt smusslade han undan souveniren i sitt nyss öppnade och så åter stängda klädskåp.

Rolf-Hugo efterlystes nu som 'sättande ur stridbart skick tjänsteman under utövning av plikt'. Som en brottsling betraktades han nu, troligen beväpnad med en pistol (låt vara en elpistol) och sedd som bedrägligt vänlig men farlig. RH-virus, var det någon som fått för sig att kalla honom och nu omnämndes han som just det. Han 'buntades ihop' med alla de andra farligt efterlysta på en mils lång lista av människor, varav bara det senaste dygnets eftersökta kunde få en hedersplats i minnenas korridor. Det kunde tänkas att Rolf-Hugo tröttnat på att bli betraktad som brottslig och nu faktiskt 'tog saken i egna händer'. De första två gångerna då han uppmanat en konstapel att be människan på stationen att faktiskt kolla upp saken, hade bara lett till ett bojat besök på stationen där misstaget aldrig ledde till en berättigad ursäkt för 'besväret'.

Söndriga handleder på vägen till befrielse, bara en frammumlad samt ohörbar serie ord, medan bojor avlägsnades och han ombads bekräfta sin identitet som 'en i mängden förekommande' människor. Han önskade innerligt av 'hela sin själ', att slippa tas för någon 'vem tror du att du är'. Han tog på stående fot tillbaka sitt vittnesmål och sade att han drabbats av plötslig minnesförlust, vilket bara togs för 'goja' och inte rapporterades vidare. Inte heller togs han bort som eftersökt, ur högen av just eftersökta människor. Han var tydligen lätt att känna igen, han hade på skoj färgat mustaschen lysande ljusgrön och bara lätt igenkännbar klädsel. Efter äventyr nu fjorton, tog han sig för med att uppsöka en toalett med spegel och klippte av sig håret i ansiktet samt sökte som förbrilt tvätta sig i ansiktet. Det lyckades han väl 'sådär' med. Medan han ännu befann sig inne på restaurangen han uppsökt, för att 'snygga till sig', blev han en av restaurangens gäster, återstoden av den dagen. Efter matens intagande satt han kvar ett par timmar genom att tid efter annan beställa något att dricka.

Han betalade för sig och letade upp ett hotell som var beläget bara några hundra meter från restaurangen och tog in där för natten. Dagen därpå uppsökte han två affärer för kläder, en för skor och en hattaffär, sedan gick han åter till hotellet och betalade för en veckas vistelse. Som du kanske vet besöks just hotell sällan av konstaplar. Får de besök alls av polisen har det begåtts ett grovt brott där, eller så är familjen gåendes i civil utstyrsel. Såvida inte delar av hotellet besöks av något filmteam, några människor i branschen på tillfälligt besök i åtta timmar eller så. Resten av filmen görs i studio eller någonstans i fjällvärlden där få poliser kan sökas 'i varje buskage'. Rolf-Hugo lockades inte att gnida sina handleder eller ens skänka många sköna tankar åt sina äventyrliga stunder samt dagar som en lojt efterlyst bandit, beväpnad främst med väl påfrestat tålamod.

(Med en möjlig fortsättning i en så där som okänd framtid)







o