En dam gick fram till Kurt-Erik Johansson och frågade 'får jag ställa en fråga till dig?'
Han såg ut att fundera ett slag, seende på sina skor, hennes skodom samt en mås som flög förbi och svarade sedan 'Nej'.
Damen som väntat sig ett 'ja', på sin fråga, började säga något men blev avbruten. Dock brydde hon sig inte om protesten och sade
'Rent teoretiskt, kan du bevisa att du inte är dum i huvudet?'
Han, Kurt-Erik, trodde knappt sin öron.
Han utbrast 'Vad sade du att du sade, sade du?
Damen, som hade en röd kappa i något tunt material samt en rödblommig sjal runt halsen o nacken svarade
'Är ni hörselskadad, lilla vän?'
Ty Kurt-Erik mätte bara 172 centimeter i strumplästen och nu hade han skorna på sig.
Det var svarta och väl putsade skor med snören ordentligt knutna och kanske storlek 40.
Det är inte alltid så lätt att veta, skor från södra Italien exempelvis...
Kurt-Erik visste nog inte riktigt vad han skulle svara på frågan och det kan en ju förstå.
'Lilla vän', uttalandet kan ju vara litet nedlåtande och så kanske de inte ens är vänner.
Damen stod kvar och så ut att vänta på ett svar som aldrig kom.
Det är nu en gång så att en retorisk fråga kräver inte något omedelbart svar och även andra frågor, såvida det inte är ens fru eller svärmor, ens dotter eller en polis med ljus fläta i nacken och en morsk uppsyn, så kräver frågor sällan svar, retoriska eller inte.
Hos polisen har en ju 'rätt att tiga' dessutom och damen bar sig inte åt som en detektiv, så civilklädd hon var.