Veronica möter Henrik på väg från badhuset, han har varit på gymnastik för gamla vaneförbrytare som börjat med att lösa korsord i pausen före själva jobbet med att 'ro över sjön', som det populärt kallas att gå till det gamla huset för att trimma sig fin och ledig.
Henrik stönar en smula efter att ha som 'tagit ut sig' i omklädningsrummet.
- Det jobbiga med att duscha säger Henrik, är att en känner sig som bestulen på något sätt efteråt.
- Det är den gamla vanan att bli svettig när du jobbar, antar Veronica.
- Du kan vara något på spåren där, anar Henrik.
- Ja, men om du går hem en stund hem till mig, så blir du nog svettig igen skall du se. Jag har några tavlor som en kan bli lagom mör av att se på. De sitter inte uppe på väggen än, men om du följer med så kommer det att göra det om en stund.
Sagt och gjort, de tar sig en spankulertur hem till Veronica.
Vips hamnar de i varandras armar i hallen, vänslas sedan i soffan och får sedan sitt lystmäte i bingen som knakar och gnäller under ansträngningen. Redan ungefär tre timmar senare och några vilopauser innan det är färdigt att gå sta igen, utbrister så Henrik.
- Du hade rätt, lilla gumman. En dust eller två med dig och jag känner mig som en människa igen. Skall bara ta igen mig litet så kan vi få oss litet i kistan sedan och ovan på det något att dricka och så glass med kakor på det.