Petra skulle få sin bil åtgärdad i en verkstad inför besiktningen, där hennes bil 'blev kuggad'.
Hon skulle få hämta den ett visst datum klockan tretton och fyrtiofem.
Då blev hon varse att någon ställt in förarstolen efter en annan längd än hennes.
Dessutom hade den personen uppenbarligen inte korrigerat saken och ställt om den till hennes längd igen.
Då hon påtalade saken för chefen inne på kontoret, var dennes son där i något möjligt familjärt ärende.
Hon berättade om hur försmädligt det var att finna stolen omflyttad, utan att korrigera sin sak.
Chefen kastade en blick på sin son, vilken ej medgav att han flyttat läget.
Chefen svarade att vem som helst, den bäste exempelvis, kan begå ett litet misstag.
Han talade för och om sin son, som för att biträda sonen, som inte ville medge att något fel begåtts.
Chefen ville ha det till att vem som än gjort misstaget, åter en blick på sonen, så kunde det ju hända den bäste.
Petra menade då, vid en kastad blick på sonen, att det uppenbarligen inte kunde ha varit sonen som begått misstaget.
Chefen var glad åt det beskedet, men undrade efter extra betänketid, vad Petra menade med det.
Petra berättade då att om 'den bäste' begått misstaget och sonen ej medgivit att det var han som felat, så måste slutsatsen bli att han inte gärna kunde vara 'den bäste'.
Hon menade också på att den bäste nog inte befann sig i rummet, för då skulle den väl mena på att felet var ett misstag och talat om även att det omgående skulle rättas till (?).