Det finns ett helvete som du inte ser,
det försvinner inte hur mycket du än ber…
Det är ett fängelse som du inte kan förstå…
I ditt huvud där du tror ingen kan nå…
Där är du fången, gripen av rädsla…
Du springer omkring men det finns inget att rädda…
du väntar på hjälp ty det är en mördare i din lägenhet…
men utanför ditt fönster väntar hela världen på din dödlighet…

tusen tankar i ett mörkt rum,
orkar inte prata känner mig stum...
ingenstans att ta vägen för mina ögon genom mitt fönster…
varje dag vi vaknar upp och går igenom trötta i samma mönster…
hur länge kan man stå ut med att räkna får?
Hur länge kan man vara tyst om hur man mår?
Ur en spricka i rustningen sticker en galen röst ut…
ett sådant hiskeligt skrik som aldrig kommer ta slut...

det spelar ingen roll om jag är nykter eller full…
om jag väljer avhållsamhet eller ständigt jagar ett knull…
kan du acceptera att det är hopplöst vad du än väljer…
spelar färgen på skiten någon roll om det är skit du sväljer…?
varför diskutera saker med andra människor…?
Varför försöka influera vad andra personer tror…?
När deras mentala fängelse är där dem trivs…
och dem blir bara rädda då murarna rivs…

får sitta på mina händer och bita mig i läppen…
får fokusera på annat och helt släppa mobben…
att önska hämnd för vad dem ha gjort…
kommer inte lösa något eller göra det ogjort…
då kan dem tycka och tro som dem vill…
inga ord, tankar ideologier tjänar då ingenting till…
låt dem leva i det helvete dem valt…
jag har slutat bry mig och vänt ryggen åt allt…