för jag tröttnar innan jag fastnar
eller tröttnar på att jag fastnat
iaf,
det spelar ingen roll vad det är,
till slut känner jag bara nå, nu fan räcker det
och hivar skiten.
Kanske därför jag inte är för länge på ett specifikt jobb.
Eller tillsammans med någon i livet ut
jag måste börja om från början då och då
för hålla livet (inte intressant, det skulle jag inte säga att det är) men lev bart.
Men bara så du vet vad som komma skall,
vi kommer införa digitalt id här precis som i UK,
och det kommer bli lite protester, men dem kommer dö ut,
och innan du vet ordet av det så kommer ditt liv handla om att inte säga någonting online
som göra att din access till din inkomst kan tas bort från dig.
Hm men om man inte är online säger du?
Du kommer tvingas.
Jag va tvungen att skaffa facebook när jag skulle börja jobba för kommun och detta va 2014-15 där någon gång…
Ni tror era rättigheter är rättigheter, dvs något man föds med, men det är det inte…
det är privilegier.
Får så fort det passar dem som styr så kan dem tas bort.
Men jag ser framemot att folk får leva ut ett Orwellian helvete,
för om ingen stoppar det så förtjänar man det.
Lite som om man ser på medans ett land blir sönder bombat, så förtjänar man att själv råka ut för samma sak, medans världen ser på…
Sanningen är att vi är väldigt ensamma här, och livet är orättvist.
Jag tror aldrig vi kommer bli enande.
Jag tror vi aldrig kommer slå oss fria dem som leder oss i fördärvet…
Jag tror inte på gemene man,
anledningen till demokrati är att det är lättare att lura 80 % av oss än 20 % av dem som sticker ut.
Och det kanske låter som jag klagar, det gör jag inte…
allt detta är okej.
Jag bryr mig inte längre, det är liksom inte upp till mig att fixa saker i denna världen…
Jag skiter i om folk blir som jag ser det lurade och vilseledda..
Om ni lever i fred eller i ett Orwellian helvete,
om ni valt det (oavsett omständigheter) om majoriteten valt något, hur än illa jag personligen tycker att det är så tänker jag inte bry mig, jag accepterar deras val.
Och är folk för svaga för ryggradslösa för göra bra val, det är också okej.
Jag är väldigt klar med livet här på jorden.
Jag behöver inte ”uppleva” kärleken igen.
Eller ”se” mer av världen.
Jag behöver inte ”mer” pengar, för att köpa den ”där” grejen.
Jag önskar inte ”att rösta” för ett parti nästa val.
Jag vill inte dricka dyrare vin och äta mer exklusiv mat…
Jag önskar inte att bli ”hörd” eller att folk ”lyssnade” jag skiter i vem som blir hörd och varför, och jag skiter i vad folk lyssnar på… och varför…
Inte mitt ansvar, inte mitt område, ingenting som jag bryr mig om.
Jag har tagit en paus från drickandet. Äter mat som får mig att må bättre och börjat träna i stället.
Och jag skiter helt ärligt i resten av samhället.
Inte mitt problem, andra människors problem.
Det konstigaste med samhället är att folk verkar tro att det värsta som kan hända en är att man dör, alla kommer hit kommer dö, utan undantag…
personligen, för mig är hur jag lever viktigare än hur jag dör…