Den klara kalla natten dämpar ångesten
Luftens kyla passerar organen
Kroppen bryter sakta ned sig själv
Det är vackert när stjärnorna faller
Och månen belyser omgivningen
Men ändå går tankarna emot döden

Tankar om tystnad och lugn
Ett lugn som så länge varit borta
Vill nå dit, slippa ensamheten
Tankar om tystnad och lugn
En melodi spelas på avstånd
Man hör den dova musiken
Viskandes bland grenarna

Döden blir den sista utvägen
Av många vägar små, leder alla till slutet
Den kalla brisen, den kalla luften
Det är läskigt behagligt här i mystiken
Men ändå tystnar inte helt musiken
Och rösterna försvinner aldrig helt
Trots bedövning, trots omgivningen
Så är kroppen en stor besvikelse

Önskar det vore över, ett sista ljuvt andetag
Kalla fingrar smeker och försöker dra kroppen till sig
Vill dra den ner, ner till värmen
Inga änglar tycks komma
Tystnaden blir den sista utvägen
I kampen mot inre sjuka demoner
Ett sista andetag i den kalla mystiken
Innan själen lämnar det kroppsliga riket