Verkligheten är en hård o grym plats att leva i.

(Läs inte vidare om du tycker att det som nyss var ett verkligt och som märkligt mysterium för dig, fått sin 'självklara förklaring', när du väl fått svaren på det där mystiska, som du själv inte kunde få någon vettig förklaring på med litet egen tankeverksamhet samt en smula forskning i saken.

Som varför tomaten plötsligt ansågs ha en själ och ett själsliv, varför morötter fått bli orange eller hur solen fått sina fläckar...

Saker du visserligen inte ägnat många tankar åt innan, men som för dig utgjort mysterier, om du bara fått nys om dessa fenomen)

Någon har velat sammanfatta något.
Som mamma en gång litet kryptiskt sagt
'Man måste välja sina strider'.

Även om Dan inte förstod det just då, det kan ha gått upp för honom senare.
Skulle han välja att 'gömma huvudet i sanden' eller 'engagera sig'?

Det där att någon måste välja sina strider, beror förstås på om Elsa tror att hon kan vinna den eller åtminstone kan få andra människor att inse något.

Exempelvis att verkligheten är en hård o grym plats att leva i.
Det finns förstås flera olika exempel att beskriva 'det hela' på.

Bara för att ta ett i högen.
Almarna i Kungsträdgården skulle sågas ned och ge plats för en uppgång i förlängningen av tunnelbanan.

Det blev förstås protester, i 'hela världen', eller i alla fall Sverige eller i alla fall människor i länet eller i alla fall människor i StorStockholm eller i alla fall i politiken.

Det fanns 'politiska poäng att vinna' på att engagera sig i saken.
Uppgången kom till slut att hamna 'någon annanstans', station Kungsträdgården skulle bara byggas.

Litet okänt varför, för hur många skulle kunna använda sig av den?
Tanken var kanske att kunna 'bygga vidare' på ändhållplatsen.
Eller en sidolinje alldeles bredvid.

Linjen Fruängen-Ropsten samt Norsborg-Ropsten hade ju fått en sidolinje från station Östermalmstorg.
Den röda linjen, den är röd på kartan över stationer på en del platser.

(Jag väljer här att utelämna viktiga detaljer som att forskare redan på femtio och sextiotalet hade kommit på att miljökatastrofer skulle kunna bli resultatet 'i framtiden', litet beroende på hur utveckling kringelkrokat sig sedan dess.

Samt förstås att historien skulle kunna väljas att berättas om vad som hände planeten för 250 miljoner år sedan eller kanske kan man börja på 1600-talet, första eller andra världskriget på 1900-talet, eller varför inte med just händelserna i Kungsträdgården.

Det litet kortare perspektivet kan duga, du skiter nog i saken, om du läser vidare och får reda på litet mera löst prat om hur turerna gick.)

Vissa nya stationer dyker upp titt som tätt och på en del linjer finns minst en station, som fick antingen byggas, bara att tåget inte stannar där och ingen passagerare kan märka något under resan heller.
För det skulle kunna få någon att undra.

Ibland stannar tankar på ritbordet och andra blir en sorts leka leken 'Blindbock'. I alla fall så finns det hela städer i olika länder som har byggts mer eller mindre, bara att ingen bor på platsen ifråga.

Alltså, almarna i Kungsträdgården 'mitt i city', skull sågas ned.
Sedan kröp det fram att det var för att tunnelbanan skulle förlängas.

Många visste inte ens om att just det där med tunnelbanan var en sådan där pappersprodukt ett tag och ingen visste riktigt vilket förslag som skulle vinna, det fanns 'alternativa planer'.

Vad nog 'allmänheten' inte fick veta, var att almarna i Kungsträdgården höll på att dö, ruttna bort, för att de drabbats av något som tydligen bara drabbar almar.
Det skulle förbli en hemlighet för den stora och engagerade allmänheten, i några decennier.

(Politiska poäng fanns att vinna och det gick att 'ta fram', ämnen och metoder för att 'skjuta utvecklingen av träden på framtiden.

En sorts bromsmediciner alltså.
Den som är intresserad på allvar kan fördjupa sig i saken.)

Verkligheten är farlig.
Vägen är farlig.
Platsen är farlig.
Vad som inte berättas i sammanhanget är vad som är farligt.

Människans närvaro och användning av platsen.
Alla platser 'är farliga', bara om människan finns där.

Annars är platsen bara en något som stundom drabbas av 'naturkatastrofer'.
Det vill säga miljön, det vill säga, väder, vind, nederbörd, temperaturer, kort sagt naturens egen nyckfullhet.

En väg (luftrum, järnväg, platser med vatten et cetera) är ju bara farliga, om den kan utgöra en fara för människor.

Möjligen även djur, insekter, flora och fauna, om en människa eller flera, 'vet att den platsen finns'.

Om du äger en bil och skall köra sträckan Göteborg-Örebro, med mellanlandningar för mat-toabesök, vila, sträckning på benen.

Så är vägen bara farlig om du väljer den eller den vägen att ta dig fram på.
Annars kan du enbart skita i om vägen är farbar eller inte.
Den kan ju vara otrafikerad, nedlagd, oengagerad.

(Ingen hade väl brytt sig om Hiroshima eller Nagasaki, om dessa platser A. Ej varit städer och B. Dessa städer varit o'befolkade av människor.
Tokyo skonades, märkligt nog?
Nej, där bodde de som kunde skriva under på att kriget nog var slut.)

Verkligheten är en hård o grym plats att leva i.
Det går att engagera sig, men när slutar ens engagemang ofta med att 'andra saker kan prioriteras'.

Ens eget liv, andras liv, en egen familjs existens, en väns existens, barn och vuxna du inte ens känner och mera plötsligt vurmar för.

Du som smakat 'kakan', vill inte plötsligt mista den.
Eller sagt med andra ord, 'den som gläntar på Pandoras ask kan komma att få ångra sin nyfikenhet'.

Eftersom den (asken) kan vara svår att 'lägga locket på'.
'Mamma har sagt att människan måste välja sina strider'.

Om du får veta att det är orättfärdigt att hugga ned regnskogen i Amazonas och andra platser med träd, då blir du nog upprörd.

Men om du får reda på att krig ofta förs för att någon 'anser sig vilja lägga under sig marken, striden rör'.
Blir du upprörd då?

Troligen, ändå bygger västvärldens och andra länders välstånd ofta på att i grunden mördas andra människor 'för att utvecklingen kräver det'.

Du vill väl inte stå i vägen för utvecklingen?
Kriget rör egentligen 'inte dig'?

Det skulle vara då att någon du bryr dig en smula om, lämnar dig åt ditt öde, om du vill påstå att det finns andra saker att bry dig om.

Titta i mobilen, surfplattan, datorn, teven, under huven på bilen eller något annat som är beroende av de delar 'sakerna' är beroende av för att fungera, batterier exempelvis, metaller som bara går att få tag i genom att låta andra människor flyttas på, till kyrkogården, himlen, paradiset och så vidare, mördas alltså.

Det viktiga är att 'utvecklingen' måste få gå 'framåt', inget får stoppa den.
Verkligheten är en hård o grym plats att leva i.

Det verkar som om bara få ting kan stoppa något, utvecklingen exempelvis, människans behov samt en smula tänjbara samvete.

Om någon kom och sade att du tvingades välja mellan din egen familj, samvetet samt användning av någon sorts utrustning för kommunikation.
Skulle du välja din mobil då?

Om det brann i det du kallar hus, boende, slott eller koja.
Vad skulle du välja då?

En människa som säljer brandsäkra dörrar eller försäkringar kan komma att ställa frågor du ser fundersam ut innan du kommer dig för med att svara på.

Om någon eller något hotar dig eller din familj, vad väljer du att söka rädda då?
Du skall ju ändå dö, förr eller senare.

En man som släppte ut minkar i naturen och inte helt långt borta från en väg, svarade på frågan om varför han släppte ut dem till svält eller att bli 'roadkill', svarade då 'De skulle ju ändå dö'.

Att han påstod sig vilja 'värna om djuren' eller 'ingen skall få profitera på djurens päls', var förstås bara nys.

Förutom att ha något att till synes engagera sig i, för att imponera på andra människor han kan ha haft vissa 'romantiska planer' för, det fick honom att vilja fördriva tiden med att just engagera sig en smula.

Samtidigt som 'människor' önskar att de kunde 'finna ungdomens källa' eller 'pausa sina liv', vid fyllande av något år strax under 30...

Så strävar de alltså efter att 'fördriva tiden', med att dricka kaffe eller kasta pil.
Samt en smula söka föröka sig, lösa evighetsmaskinens gåta samt söka 'resa i tiden' eller bara söka 'imponera på någon som vill bli imponerad'.

Vad skall du vilja engagera dig i?
Du har bara inte tänkt på saken?
Vad vill du rädda om hela världen verkar 'stå i brand?