En skugga drar över ditt ansikte.
Var det något jag sa?
Eller var det min blotta närvaro som fick dig att darra till..

Vem får dig att skaka och gråta, förtvivlad i smärta?
Vem gör dig glad, vem helar ditt bultande hjärta?

Månen är så vacker inatt, skuggan jag såg suddas ut. Dina andetag blir lättare och jag blir tacksam över att få vara här med dig, ikväll.

Tillvaron kan vara en kamp, eller en tröst,
Blir glad att jag får höra din röst
Dina ord sjunger för mig och ger mig lugn i natten,
Vi kan dricka av livets vatten.

Skuggan jag såg är nu helt försvunnen,
En seger i sig är vunnen.
Att vi tillsammans kan skapa frid och tro. Och den tröstlösa själen äntligen få ro.