Ett hus fullt av liv men ändå känner jag mig ensam
Är fullt levandes men död inombords
Ser inte klart, allt är svart framför mig
Önskar livet vore enkelt, felfritt
Nu sitter jag här och drömmer, tänker
Och saknar det förflutna av mitt dystra liv

Tankar, drömmar, allt bara flyter
Vill inte leva, vill inte dö
Bara ett flöte på vattnets stumma yta
Ge mig ett bete och låt mig sväva
Men inget nappar, jag tappar tålamodet
Önskar livet vore enkelt, felfritt
Men känner mig svag och tappad
Sociala konversationer distraherar
Texterna blir till en ringlande dagbok

Ett hus fullt av liv men ändå känner jag mig ensam
Mitt yttre visar en fasad av en lögn jag målar upp
Medan det inre är ett evigt krig
Skotten viner, mystiken skiner igenom
Vill inte mer, blodet fryser, kokar, jag förångas
Plågade känslor hemsöker mig
Vill inte mer, ensamheten tär på mig
Depressionen vinner, jag ger mig
Döden blir alltmer acceptabel
Mitt liv blir alltmer ohanterbart

Starka plågande tankar och känslor kryper på mig
Tårar i oändlighetens kanal rinner utmed mina kinder
Och oändligheten, evigt liv, allt känns som en förbannelse
Vill inte mer, orkar inte mer, detta är en kamp i mitt inre
Spegelbilder, brutna minnen, känslor ur balans
Jag gråter, jag svävar, jag faller och allt åter
Vill inte mer, höjer musiken, spränger vallen
Detta är inte mitt liv längre
Faller, faller, faller alltmer