In i spegeln mitt huvud begår ett stort misstag
Skärvor skär min hud likt rakblad emot ett papper
Dåliga impulser blir till en vardag
Smärtan lindrar det psykiska besvär jag bär
Spegeln var ingen portal till himlen
Ett valv till magins magiska riken
En väg till slutet på historians begynnelse
Det kroppsliga är ett hav av blod och tårar
Allt sker så snabbt, den vita klinkern blir färgad röd

Dåliga impulser, början på slutet
Det röda havet besegrar modet
Hjärtat slår i full ton, förhöjer mystiken
Alla droger rinner ur mig, ner på golvet
Den röda pölen växer sig större
Spegelns skärvor ligger i en hög om mig
Och smärtan bedövar mina psykiska besvär
Livet rinner ur mig likt ljuset som snart slocknar
Trasiga skor står i dörrens öppning
Ingen räddning denna gången
Detta blir nog undergången för mig

Små lätta andetag, djupa tunga andetag
Svårt att bestämma mig, en blandning av panik och ångest
Spegeln skrattade åt mig, livet retade mig
Dess krossade tomma skal ligger i en hop runtom mig
Trasiga skor kommer emot mig, ögonen flackar
Kroppen börjar förlora energin, blodet pölar sig
Skärvor av mitt förflutna brister, finner sin omloppsbana
Blockerar mig, vill inte, blodet forsar
Tankarna kretsar, paniken, ångesten det hägrar
Slutet är nära, andetagen, smärtan, allt börjar avta
Kylan, blodet, vilken lättnad

Mitt undermedvetna skrattar
Minnena är kaotiska, spegeln, vem skrattade
Funderingar, kaos, tankarna hägrar
Slutet är nära, jag känner det
Mina fingrar trevar efter mobilen
Ett sista samtal, någon rädda mig
Ångern flyter över mig, tårarna rinner utmed kinden
Vill inte att detta blir slutet
Men försent, jag ångrar mig i sista sekund
Ångesten blir ett slag, ett sista slag på det psykiska
Och ensam dör jag på den vita klinkern
Detta är slutet, detta är slutet på min historia