När tankarna dansar jitterbug,
kroppen rör sig i slowmotion,
som en sengångare.

Tillvaron är ett vakuum,
men på något sätt är jag ändå med.


Distanserat ser jag hur
omgivningen ter sig kufisk,
faller in i rytmen,
fångar tidens klockspel,
blir ett med dess gång.


Tar ett djupt andetag,
kontrollerar känslan,
känner nuets tagg,
håller fast vid dess förväntan.