Försöker att vila, finner inte motivationen till att göra något
Allt känns bara dystert, och mina tankar krånglar
Dras emot det sexuella, erotiska hållet
Men vill inte tänka, inte gå dit, för det smärtar
Det är jobbigt att tänka, vill bara sova
Babe, jag finner inte motivationen

Vill inte tänka mer, droppar min ångest
Om det ändå vore så enkelt, bara vända på kornet
Men livet är ingen lek, och smärtan den tynger
Bara ta en skalpell och öppna upp till mitt inre
Skära lite här, skära lite där, något måste väl ändå hjälpa
Ingen bedövning, bara ren smärta, allt jag begär

Kroppen börjar bli till åren, hjärtat tappar lusten
Det man så gärna fuktade efter förr
Är nu ej längre lika intressant, man ser allt så klart
Ska man behöva lida av djup ångest
Depression och tankar som aldrig slutar
För att öppna ögonen och verkligen se
Hur brutalt tråkigt livet verkligen är

Man inser att döden vore en befrielse
Accepterar att den väntar runt varje hörn
Till och med släpper in den i värmen
Bjuder in den likt en gammal vän
Och håller relationen varmt om hjärtat
Rösterna ekar under den dova betongen
Från mitt hjärta till er alla, djup ångest
Trasiga mönster, rutinerna blott ett minne

Försökte att vila och tankarna tog över
Skrek åt dom att sluta men hjälpte ej
Vill bara få blunda, tystnad, lugn, jag undrar
Finner inte motivation till att stiga upp
Min kropp vill inte, min hjärna kämpar emot
Dagen går sakta emot sitt slut, men babe vi ses
En trasig mans avskedsbrev begravd under jord