I byggandet av mina drömmar existerar inget och allt
Oändligheten blir till tomheten som växlar om till mystiken
Flytande känslor faller i det hemliga vattenfallet
Vars vatten fylls av tårarna från änglar
Där vi dricker oss fulla av begär och brister
Men i en svag stund faller vi för trycket
Och släpper våra tyglar, förintar vårt inre
En millisekund, ett avslut på jorden

Drömmarna vars klagande andar aldrig slutar skrika
Där mardrömmen blir till lycka, vars slut förpestats
Men i den innersta lyckan är det ett svart stort hål
Ett hål av sorgen som en gång rann genom åren
Ett kännetecken på allt som vi bekommit
Spegeln visar oss det vi aldrig vill se
Tusen år av smärta för att segra ditt hjärta
Under all min tid, en evig plåga
Hjärtat du gråter ju aldrig tårar