Blockerade fasader håller mina tårar tillbaka
Monstret inom mig tyglas, jag vill bara skrika
Men ingen ser vad som sker, ingen förstår mig
Jag är otyglad men på brinken till förslappad
Vill självdö en vacker lugn död
Men orkar inte med mera, detta är en evighet, jag ryser
Vill bara slippa allt, lobotomera mig, gör något drastiskt
Knarka sönder mitt inre och fylla mig till brinken
Önsketänkande i snabba hastiga ord

Okontrollerade meningar jag skriver utan att ens blinka
Vad är sant, vem vet, ingen ser, jag gråter, snälla hjälp
Men ingen fattar att jag är den jag är
Att jag är svag, men ändå inte, konstigheter
Ta och bestäm dig, vad är du, vem är du
Jag är svag, ett monster som inte gråter
Men blockeringen är en fasad av mitt inre tolkning
Snälla ingen ser det jag ser men jag vill bara le
Önskade meningar blir till en sal av tårar
Men inte mina tårar för jag skrattar

Hoppet faller inte långt ifrån min pedal
Men ibland är det svårt att se handen framför den andra
Jag vet inte vad som är verklighet när jag ryter
Monstret inom mig, vart är du, sover du
Skrik ut dina mäktiga vrål och visa mig styrka
Förhoppningar blir till tunga svek
I tron av det goda faller jag för det onda
Jag, en sak tagen ur historian
Innan ni syr in mig, för mina storslagna svek
Ta er en titt i spegeln, vem är det ni ser

trasiga skärvor på mannen från födseln
Han som skimret aldrig riktigt ser
Ett monster så svår att tygla, ord utan motstycke
Vet inte vad som är upp och vad som är ner
Skriker, rädda mig, hjälp, käften, ingen bryr sig
Tappar befattningen med verkligheten
Finns det någon som kan förstå mig
Som kan läsa det jag skriver och le
Okontrollerade meningar ett hav av besvikelse
Jag är svag, ett monster som tyglas, borde pryglas
Det är kallt om natten, kallt om natten, om natten