I mina djupaste stunder vill jag bara be om att livet ta
När mina tankar faller och världen trillar på sned
Det är ett lugn som svider så grymt
Det ingen ser, ingen känner, men jag hamnar djupt ner
Och inget tycks hjälpa för stunden
Jag tappar tron på mig själv
Önskar livet vore över
Vill inte mer

Det känns hur allt bara sjunker mer och mer
Jag förtränger, spolar undan för att slippa se
Men ibland går det inte och ljuset skiner igenom
Ljuset av mitt inre som är kaos, jag ber
Men ingen ser, ingen hör, livet är ej längre skört
Önskar man bara kunde tappa fästet och dö
Men klarar inte att ge upp för stunden
Det handlar blott om några sekunder

Hur ska jag orka leva i flera årtionden mer
När jag knappt pallar med fallet för ett par sekunder
Tankarna snurrar, jag funderar, orkar jag verkligen mer
Ser ingen mening, ser ingen glädje, min vägg bryts ner
Olycklig, saknaden, lusten, jag vill inte mer
Allt blir så svårt när jag faller ner i mörkret
Vill bara dra mitt sista andetag och försvinna på riktigt
Orkar inte mer, dessa stunder av mitt sämre
Är en evighet i mitt kaosartade huvud