Jag dränker mig i en död mans tårar
Av hatet jag inombords bär
Gråter jag av den psykiska smärta som tynger
Vill inte leva, saknar inget, accepterar döden
För lusten att leva dog ut när jag förlorade mig
Ner i avgrunden där mina tårar blev till sand
Och mitt inre blästrat, psykisk outhärdlig smärta
Som dag ut och dag in tynger mig
Vill bara sluta leva för att sluta se

En död mans tårar fyller mitt hat inom mig
Jag är en kall människa som vill försvinna
Saknar glädjen och styrkan till att orka kämpa
Livet utan liv vore som en dröm i en saga
Vill bara slippa detta outhärdliga konstanta
Som en sjukdom vars kramper äter mig
Vill inte leva livet utan att se glädje
Flyter på känslan tills jag drunknar

I havet av mannens sorgsna tårar
En död mans avföring får nytt liv
Orkar inte längre se framför mig
Allt känns deprimerande, tråkigt
Vill bara slippa andas, slippa se
Önskar hjärtat slutade slå
Krafterna dog ut och jag är svag
Vill bara dö ut, en lugn stund för evigt