kära illusioner lämna mig aldrig; låt mig aldrig komma till insikt om mig själv, låt mig förbli i det genomlysta rummets opaka villfarelse

älskade illusioner, jag finns här tills ålderdomen kommer, tills jag är en lungsjuk åldring som sitter i en rullstol vid en nordlig sjö och minns det blå gräset på vilket han gick barfota många år tidigare

vackra illusioner, låt aldrig bödeln strypa barnet som gömmer sig
vid stranden i dimman, det är torsdag idag och natten lyser 1000ggr starkare än dagen