ge fan i dagen, dra ner persiennerna och läs nihilistisk prosa av Emile Cioran, gå upp och ät frukost i gryningsljuset och gå sedan och lägg dig i sängen igen, lyssna bara på hur löven rasslar i vinden utanför sovrumsfönstret, lyssna inte på något annat, tiden gjuter inga vågor i dina väggar, det finns ingenting, bara en kammare, en amnesti från människorna och det allgenomsyrande bruset,
ge fan i dagen, rök en cigg under fläkten och drick ett glas juice,
glöm bort staden försjunken i mörkret likt en gravkammare, ge fan i dagen och gå och lägg dig igen, Emile Cioran är bättre än vad du tror, hans deprimerande aforismer är vederkvickande, ge fan i människorna och deras trötta samtal, deras evinnerliga platthet och förutsägbarhet, ligg kvar i sovrummets mörka amnesti, ta en cigg och läs ett stycke ur ”Sammanfattning av sönderfallet”, låt inte solens blodröda ljus stänka in i rummet, ligg kvar i mörkret och andas i stillhet, ge fan i dagen, den kan vänta tills imorgon,