Bredvid saltavlagringsmönster
utkristalliserar sig nya tankar

Svetta ut det gamla
väck till liv det urålderliga

En uppspänd bröstkorg
tar allt in, reser sig
innan den sakta töms, uppryms ditt sinne

Att hinna smaka innan allt är redan glömt

Att kanske man borde fånga in den i stora segel

Allt för att kunna röra sig framåt

Att ändå vara kvar när stiltjen kommer, och glädjas!

Uppenbara dig för mig igen!
träd igenom alla föreställningar
ursäkter jag håller fast i

Lösgör det krampaktiga grepp
som tycker ner allt som vill någonting

Stanna upp och försöka åter
leva ut, andas in

Alltihopa på en gång ju
sen ingenting

Kontrasterat mot små fjuttiga pustar och velande
löjliga kval och tvivel

Det måste in och det måste ut
alltihopa med en våldsam kraft

Sen tveklöst iochförsig
ska allt lika våldsamt stanna till

Innan du har viljan har du redan kraften
i dina hjärttag och andeslag