Går utan lurar. Bara tankar. De flyger fritt i tid och rum.
Tar oss tillbaka, skolår, relationer, vinster. Relativa hjältedåd.
Och:
Oförätter, bus, tjuvnyp, pinsamheter.
Men inget längre så farligt att det får fäste.
Om det ändå nångång gör klipps det bort, görs omtagning, eller snabbspolar jag fort och kvickt. Lägger på skratt och applåd.
Jag är min egen biograf.