Moll går november i, moll går min livsväg i. Mörker
sluter novembers tid. Slutet är framtidens ljus.
Tankarna gnisslar som körkarlens vingliga hjulpar,
när han som döden drog vagnen i dimma och regn.
Vore det inte för minnena av mina lyckliga somrar,
skulle jag inte förmå fortsätta livets lunk.

Dur gick min ungdom i, dur gick min juni i. Ljuset
slocknar nu hasteligt bort. Snart är november slut.
Asfalten blänker av sorgmod och svartnade tårar
där jag i ensamhet går sakta i melankoli.
Vore det inte för hoppet om himmelens vårdag,
skulle jag hellre nå, som nu november, mitt slut.