Fredag
Om jag slutar drömma blir jag galen.
Jag tror det
Försöker ibland att vara som andra.
Dagtid precis vem som helst
Men på mina ensamma timmar kommer
Alla minnen.
Landet jag befann mig i
Värmen mot mina fräknar.
Nej inte i Spanien utan här
I min egen ort.
Sommaren som kändes som den sista långa nånsin.
Nätter som blev dag långsamt.
14 år och redan så stor.
Så lätt.
Som fjädrar mot himlen.
Jag blundar hårt men känner inte att jag är där.
Man tänker mycket på det som var bra
När tider är svåra.
Det blir en tröst i mitt bröst.
Om så bara för en stund blir det bra.
Jag kan tillåtas inbilla mig det.
Jag måste sluta ha förväntan
För det gör så jävla ont
När den aldrig blir som man tänkt sig.
Jag är misslyckad i ett samhälle som är så hårt.
Så jag kommer alltid ha drömmar.
Vissa av oss bara hamnar här
I en ask som blir över
Sittandes och väntar
På en tid som ska bli bra
Trots att det hela tiden går i vågor.
Tror det handlar om ängslan.
Det sitter inom mig
Jag kan inte lämna det.