I den snälla åsnans huvud virvlar tankarna.

På min rygg bär jag en ung, stilla flicka,
alltför tung för sin ålder, det tycker jag.

Resan är skumpig,
och den unga flickan stönar av smärta,
så jag stannar,
tvekar en stund.

Äntligen framme vid stallet.
Både jag och den gravida flickan behöver vila.

Jag tycker synd om henne,
så späd men ändå stark.

Konstigt,
men höet och vattnet var välkommet.

Jag har somnat,
sover gott,
men vaknar plötsligt av ett skrik,
som ett nyfött barns första ljud.

I nästa stund står tre främlingar där med gåvor—
jag fattar ingenting.

Ute på ängen lyser natten upp,
och en väldig kör sjunger,
en hyllning till gossen vid min sida—
jag fattar ingenting.

Tydligen en stor händelse,
en viktig pojke,
kan man tycka med all denna
uppvaktning vid hans födelse!