”Jag frös fast i smutsens vanmakt från denna Verklighet.

Ända in i ben och märg, så långt borta från det som var Dina vackra oskyldiga ögon en gång.

Sen satte Du vansinnets snöboll i rullning, jag blev jagad dag och natt av Dina Vilddjur, dag och natt.

Sen blev det bara natt.

Men HAN kommer snart, för att hämta mig hem, till Landet, staden där ovan!

Himlen.

Där det alltid är dag.

DOCK, jag kommer nog för all evighet fråga mig.

Finns Du här bland alla andra Blod-köpta?

Kanske då torkas mina fastfrusna tårar, som nu blivit Diamanter i min krona.

Om Vi åter möts.......”

241212 KB