Min Far. Min hjälte! 

Han var gammal. Jag var mellan 50-60 och sjuk. Han var oxå sjuk. Hela livet som döv, plus att han fick svår reumatism efter mässlingen, som oxå. gjorde honom döv. 

Han fick feberkramper. Doktorn kom ut till Pappa Albert och Mamma Olga. 

"Jag beklagar, men hans hjärta gav upp..." Hans Pappa Min Farfar sprang in på behandlingsrummet.. Han ryckte upp Sin son skakade honom och skrek: " Isidor! Isidor!!! Icke!? Vakna! Vakna!! Läkarna försökte stoppa honom. Men han vägrade släppa Sin Pojke! (Min Pappis)... Han skakade honom våldsamt! Och DÅ!

Pappa Isidor, Karl-Erik Lundstedt slog upp sina blå! 

Farfar hade skakat igång hans hjärta! Hans hjärta var starkt hela livet. Han hade en puls som en vältränad ungdom. Hela resten av Sitt fantastiska liv. Han hade problem med Prostatan. Förstorad. Fick galna mediciner som skadade mer än att hjälpa. Samma doktor som skickade hem Mamma och sa att hon skulle öka på sina depressions tabletter! En IDIOT! Jag var med! Skällde ut honom. De skickade hem henne! Fast jag vägrade och skrek! "Men för helvete! Lyssna på hennes lungor Djävla Idiot! Hon hade hög feber. Tre veckor senare dog hon. Hennes tro förde henne till Himlaljusens Fader! Mamma hade kol. Fick aldrig någon behandling. Hon hade fel i ryggen, flera diskbråck. Men hon somnade in tryggt.. Alldeles för tidigt. 

Då bodde jag i Linköping. Jag stannade hos Pappa i nästan tre månader. Ville inte lämna honom ensam. En kväll sa han, och kramade om mig: "Tack gubben, jag hade tagit livet av mig om inte Du fanns här. Hon var orsaken till att jag levde!!"

Sen grät Vi båda två. 

En kväll kom "gamarna" .......... KB