Den vita duken svävar i vindens dova susning
Kontrasterna, det blåa i det gråa vid horisonten
Spegelbilden av livet som kunde varit
Bevarade känslor som legat i dvala
Kontrasterna som finner vägen till det behagande ruset
Den vita duken färgas med tidens svaga färgsvep
Och allt eroderas till slut av vindens mjuka kraft

Det som kunde varit framtiden är sanden under tårna
Ögon som blint stirrar efter det som ej kan ses
Ty hjärnan manipuleras till tron på den röda linjen
Vi frodas i vattnet likt laxen, flockas i stim
Vissa sticker ut, andra lever livet utan att andas
Öppna dina ögon och se det som döljer sig
För den vita duken färgas tills livet är slut
Och slutet är ett faktum, korrosion i sekunder