bedrövad mellan gatorna, de döda livlösa gatorna med deras tomma likgiltiga stirrande nedsläckta fönsterna…
trasig som en vas, allt va knas…
Yeshua förlåt mig, och alla som kallar dig Jesus.
Du finns i våra hjärtan…
flämt, ett sådant fullblod, en kropp som osar…
gud är två krafter, energier, känt för människa som gott och ont, ljus och mörker, liv och död, sant och falskt osv…
jag röker en fuktig cigarett, en kall daggig hinna lägger sig över allt som en bedövande mantel…
jag är i mitt vakuum
ingenting når fram och ingenting når ut, men i mig så ser folk vad dem vill se…
en idiot, en dåre, en vilsen själ, en tok, en filosof, en grumlare, något äckligt, något sant och heligt osv…
men jag ser mig själv mest som ingenting, en okryddad maträtt, en dikt skriver av AI…
det mesta är automatiskt…
alla vill någonting, utom jag, jag vill bara vara obetydlig tills det är min tur…
låta det sista av ens ego rinna av en…
tills det är ingenting kvar…
låta alla måsten, alla löften bara rinna av en…
trycker in en snus, känner giftet slå mig…
mer och mer, medvetslös…
kroppen blir mer och mer trött, vill kapitulera… och jag bara ler åt min kropp, vill ge den mera…
ty mer än leva så vill jag kapitulera… och jag vill inte bli älskad i detta sinnesbruk, det känns sataniskt, hedonistiskt, omoraliskt…
älska inte min förlorade själ…
älska mig ej…
jag vill dig ej…
jag vill dig ej…
jag är ett rop på hjälp, bortom hjälp, som ingen hjälp förtjänar eller vill ha…
ett vaccin mot livet, ett bot mot viljan att leva…
kommer hem, försöker runka till porr, ger upp då den inte vill, och inte jag heller….
Men så tänker jag tillbaka till dagen jag nästan dog…
och jag blir hård iden…
börjar dra handen över den…
tänker på hur fint det va att nästan dö, att lämna allt i helvetet…
tänker på hur fint det va att dö nästan som hunden…
det va en fin stund den…
en fin övergången…
knäpper ner, drar hårdare, och tänker på dig…
sperma rinner över handen…
döden är kommen…
men kysser dina läppar, dem är kalla,
ty du är döden,
för mig
även om det va länge sedan…
jag minns dig en..
men känslomässigt så är du död för mig…
fortfarande lika vilsen...
lika rutten...
vare sig dig själ eller kärlek kunde rädda mig...