Så spännande det måste vara då en storsamlare
dör. Far samlade på 30 år gamla kvitton för
inhandlat sparat samt trettio år gamla kvittorullar
från när han ännu

körde taxi och de var inte ens använda.
Det är som att gå in i en bod för begagnat 'strunt',
en slags 'second hand', en guldgruva
för människor som samlar

på kläder och skor. 'Allt av intresse'
som det kunde stå i en annons för skivor
med dansband, som var en sorts 'chansband',
som helt enkelt var tvungna att åka land och rike

runt för att samla erfarenheter, äventyr och minnen
(ölunderlägg utöver kapsyler). Till och med
en sådan här text väcker känslor
som minnen ju är och värda att samla på.

Fast de första att 'ta saker' är förstås de tjuvar
och kleptomaner som först får tillgång till
den dödes bo. Allt av värde var förstås stulet
och bara några minnen var kvar.

Jag hoppas verkligen att samvetet aldrig hinner upp
'tjuvsamlarna'. Själv finner jag det tjatigt att behöva äta,
dricka och andas varje dag. Vad kan vara mera tjatigt än
sådana erfarenheter att samla på?