Så var den här igen
Neråtspiralen
Får svårt att hitta hopp
i vardagen.
Letar men hittar inte nåt.

När bägaren för längesen
är full och har svämmat över
hela djävla lägenheten
det är inget jag behöver.

Som bunden med huvudet före falla
med öppna ögon nerför en brant.
Känslor så tomma och kalla.
Inget känns viktigt och intressant.

Så sjuk och märklig
denna depression
Vet knappt om jag är verklig
eller en illusion.

När den tar över hela livet
har jag svårt beskriva med ord.
När endast Slutet känns givet
som jag hatar denna depression.

Har försökt att protestera
men vet jag har inget val.
Jag kan bara konstatera
resan leder ner i ångest kval.
Och jag får nyktert acceptera
att ledas och att leva
med en neråtspiral.