Ett hopplöst litet troll jag är.
Envist stannar jag kvar här.
Ensam och meningslöst kär.
I självföraktets misär.

För jag har en längtan
så djupt inom mig
Som i sin rotlösa väntan
föder ett plågsamt sår.
Och saknaden efter dig
är evig och oerhört svår.
Den vägrar att ge med sig
och gå vidare, den består.

I terapin fick jag lära mig
att djupa känslor av äkta kärlek
försvinner inte, går aldrig över.
Stämmer väl in på mig
Men olycklig kärlek är så svårt.
Inget jag önskat eller behöver.
Så olycklig och sönder,har tagit det hårt.

Är ett kontrollfreak utan nån kontroll
Hur jag än försöker det spelar ingen roll.
Att söka tröst hos andra har jag ej behåll
Det ger inget, noll åt ett hopplöst troll.

Nu är jag så förbannat trött
på dig, kan du försvinna?!
För alla frågor som jag nött
under dygnets alla timmar
är inget Du nånsin bemött.
Jag är den du glömt och inte vill minnas.

Ett hjälplöst glömt litet troll
hopplöst dömt till evig sorg
för utan Dig vill jag knappt finnas.