Än ligger Minna, min smutsgula mopsflicka kvar i mitt minne.
Även när hundar dör, känner man sommarens flykt.
Dagligen ordnar med handen jag minnet med tårar och tystnad.
Min lilla smutsgula hund ligger då kvar i min hand.
Då kan jag känna en ömhet från öronens lappar av sammet.
Intryckt en trubbig nos drömmer om himmel och jord.
Risgrynständerna avskräcker ingen med ondo i sinnet.
Svansens kringliga krok ligger då avspänd och mjuk.

"Lägger handen på min hund.
Hon har lagt sig nära.
Hon vill ligga så en stund
att mig något lära
om vad hundar vet och vill,
när de lagt sig tätt intill
dem som de har kära."