'Får Tore komma ut och leka?' Olle hade ringt på hans dörr
den där eftermiddagen en dag i juni. Det var sommarlov
och Olle var sex år. Naturligtvis var han inte hemma,
han hade gått iväg hem till Tore.

Där hade hans mamma fått höra frågan då hon öppnade
dörren för Tore 6 år. Han hade frågat henne precis detsamma.
Det var sista gången de kunde ha setts, bara att de inte
gjorde det den dagen, den sommaren,

det året och sedan var den sagan all. Tore bodde sex trappor
upp i ett trevåningshus utan hiss och med en enrummare i
källaren. Själv bodde Olle en halv trappa upp över gården.
Källaren hade förråd och på vinden

var det ingen dörr dit utan man kom in genom en lucka i
taket. Dit hade sotaren tillträde förstås och andra hantverkare.
Måsarna höll hov på taket och hästarna i vaktparaden höll
hus inne i staden.

De stallades upp någonstans på Östermalm och Armémuseum
var beläget på en tyst men alldeles för lång gata med alldeles
för många tvärgator, fick han veta först många år senare.
Själv föddes Olle på ett sjukhus

inne i staden och dit reste hans mor för att sedan resa hem igen
med Olle. Hon jobbade några dagar innan och redan veckan efter
åkte hon till arbetet som vanligt igen. Inget knussel där inte.
Olle var som bebis ett helt litet barn,

men redan då Olle fyllde sex år trodde han fortfarande på tomten
samt att alla vore goda människor. Världen var inte så stor på den
tiden och ingen hade berättat för Olle att han skulle börja i skolan
till hösten. Olle fyllde sju bara några

månader senare och det var också då han fick en röd brandbil av
mors inneboende kvinna Barbro. (Här måste jag göra några
timmars uppehåll, men är du bara en trogen läsare kanske
historien fortsätter här sedan)

Det var en sådan solig dag och jag minns inte särskilt tydligt vad
jag sedan gjorde sedan den dagen. När man skriver något så är
jaget helt enkelt inne i någon sorts skapandes rus och allt går som
tåget, vilket glatt skenar iväg i dagen.

När jag tagit den där pausen så gjorde jag något annat, jag dagen
fylldes och flöt på. Jag glömde helt enkelt bort att jag skulle skriva
färdigt den där historien och så gick årstiderna sin gilla gång och
nu några år senare så befinner jag mig inte längre 'där'.