Tack för att ni höll i mig när jag inte kunde stå.
Tack för att ni höll i mig när jag inte kunde gå.
När marken rubbas under en.
När fotfästet tappas.
Är det fint med fler händer som tar emot.
Tills man hittat marken på nytt.
Tacksam och nu med vetskap.
Jag är hållen.
Av er och av livet självt.
Man är starkare än vad man tror.
Med stadigare steg går jag framåt.
Jag är inte framme än.
Att vara framme finns inte.
För livet är en resa på höga höjder och i djupa dalar.
Smärtan finns där.
Men ljuset har kommit åter.