Litet osäkert
lämnar en sitt skal,
och dras med av den framryckande vågen.
Med ett ryck
lämnar en sin gråa tillvaro.

Blint följer en sin herre,
utan ett knyst
låter en sig ledas vilse.

Innerst inne
hoppas en att det aldrig slutar.
Men långsamt
spolas en upp på den jämna stranden,
känner den,
av hettan,
röda sanden bränna mot ryggen.
Minns.
Hör
hur hennes andetag smälter ihop med vågornas brus.
Känner
hur hennes lätta huvud vilar mot det bara bröstet.
Ett stilleben av idel ro.