Det finns en bok av den amrikanske författaren
Sidney Sheldon, den fick namnet 'Spelets regler'.
Förmodligen finns den på svenska.

Hämnd handlar inte alltid om att 'ta kål på fienden'.
Ibland går det att 'luras, tillbaka'. Slå en möjligen
retsam typ, med deras egen list,

en lek på samma villkor. Det finns en film med
Helan och Halvan, det är väl en kortfilm, en sketch.
Där de skall sälja något och blir

osams med den som bor i huset. Det börjar som att
de munhuggs. Sedan leker de nog, men det slutar ju
med att H o H har en bil som rivs

i bitar och att husägaren får se sitt hus 'gå i bitar'.
Det börjar med ordväxling, som övergår i att klippa
av en slips och så är hämnden,

bråket, i full gång. Till saken hör att det var fel hus
att använda till inspelningen. Det hus som revs skulle
inte rivas, utan huset intill...

Ibland har jag fel, men 'rätt' tills jag överbevisats om
att jag har fel. Vilket sker dagligen. Tyvärr är jag rätt
ensam om detta skeende,

i hela världen.
Det har visat sig att den som mest ofta
har 'fått för sig något', är jag själv.



Extra kommentar.

(lodjuret/seglare har skrivit en kommentar på din text
Du måste döda dom. Av Tommy Vähä-Rainio).

Förmodligen finns boken som film, skulle det stått här
i min kommentar. Många böcker har ju den egenheten
att de först blir bok och sedan film.

Ibland kommer filmen före boken. Som med filmen/boken
'År 2001 - ett rymdäventyr' av Stanley Kubrick/A. C. Clarke.
Förutom att det ofta 'uppstår oenighet',

det även blir 'Fel av mig', som det heter på militärspråk.
Deras språk påminner om det som talas av jurister.
Konsten att medge att en själv haft fel,

bara att det då var i 'god tro'. Det var alltså 'rätt' att göra fel,
eftersom den som gjorde felet, trodde sig om att 'göra rätt'.
En sådan där ursäkt som skall låta hyggligt förlåtlig.

Eller som den anklagades ursäkt till domen, händelsen,
i rätten inför domaren. 'Jag gjorde bara som den vilken begått
ett snarlikt misstag före mig. Jag gick i dennes fotspår'.