Magnus och Emma satt på en parkbänk i solens sken, trots att de båda var såväl kamrater som även lätt förälskade i varandra, hade ingen av dem vågat sig på att fråga 'chans', risken var ju att kunna få ett nej av något slag. Hårt som en armbåge i kistan, en knuff av bänken eller en hästspark utanför boxen. Så det pratades i vädret om rätt ofarliga saker och kivandes, så där som syskon kan tänkas göra. Inte heller de som kännandes varandra precis utan och innan, före och efter. Emma såg rakt ut i luften och yttrade...
- Du har då tur som en brokig.
- Som en tokig heter det väl, i alla fall?
- Visst, men du är ju inte tokig.
- Vad menar du med brokig?
- Det är nog just för att du tar det dels som 'självklart', att det skall gå dig din väg, vad du än tar dig för.
- Det är en slump kan en väl säja. Jag går eller väljer en medelväg. Om någon ber mig att välja höger eller vänster så står jag kvar eller går framåt.
- Du menar som att fast det tornar upp sig mörka moln, du tror att regnet drar förbi?
- Nja, jag inbillar mig att även om regnet faller här på platsen, så är jag någon annanstans då det väl faller.
- Är det inte så att i din familj så får du välja, när det kommer till något som en resa, bilmärke eller hur länge du vill bli kvar på en plats.
- Kan så vara, men det kanske har att göra med att jag ofta gör vad som faller mig in.
- Du planerar inte så mycket, för du har redan tagit reda på saker?
- Ibland får jag veta saker av en händelse och så kollar jag förstås hur mycket sanning det ligger i ryktet.
- Så du menar att även om det verkar som att dra vinstlotten av en slump, även om det är i ett lotteri, det skulle vara bara något som händer?
Det blev tyst igen. Det finns eller inte finns svar 'på allt'. En del frågor får lämnas utan svar helt enkelt. Så även med Magnus och Emma.
De är bästa vänner, men trots att de kunnat ta reda på och fått någon sorts svar, de trivs gott med att känna förälskelsens underbara väsen var för sig. Varför spräcka en ballong bara för att det är gott om luft i den?


(Om bilden.
Det var en vindstilla dag i augusti 2010 i Karlstad,
de gula husen speglade sig i Klarälvens vatten,
men i vattnet fick de en ljust mörkare nyans...)