Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Själv är jag övertygad om att det inte spelar någon roll vad jag eller någon annan gör, det går ju ändå inte att ta med sin smartphone till snuttefilt när envar till slut dör. Så även om det skulle gå att 'göra' något väsentligt just i nuet, det i dået


Den är rädd för framtiden...






...kan ta det
hyggligt lugnt. Människan
såväl som djuren

kommer att dö
ut, förr eller
senare, kanske redan

'inom överskådlig tid'
och 'ett atomkrig'
skulle bara kunna

som förkorta det
öde som ändå
kommer automatiskt utplåna

allt liv som
är beroende av
vatten för sin

överlevnad. Kranvattnet och
regnvattnet innehåller microplaster.
Redan nu dör

inte människan som
art ut pga
alla föroreningar. Så

kanske vi hinner
drunkna, förlora vår
kamp mot elden,

vinden, temperaturen eller
de kemiska fasor
som 'ett jag'

fått höra talas
om i förekommande
små försök ibland.

Covid -19 är annars
lugnande nog bara
en som försmak

av vad en
högst osäker framtid
har att erbjuda

envar som nyfiken.
Att det finns
teoretiker, oavsett de

skulle så kunna
'ha rätt' eller
inte, spelar det

nog 'liten roll'
om 'naturens nycker'
har av människohand

påverkats som negativt.
'Vi', den mänskliga
rasen, hade en

chans att vända
utvecklingen i positiv
riktning, omkring 1720,

men sedan gick
'utvecklingen' som sagt
rakt åt skogen.




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 33 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2025-03-07 00:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP