6.

Sven Blond dröjde. Ynkedomen hette faktiskt så.

Det var lönehelg och jag anade att han druckit sin förfärliga whisky och var bakfull. Kanske hade han vänt hemåt utan att göra sitt vanliga besök vid Ersta kyrka. Jag har sett honom på Systembolaget på Folkungagatan under några av mina spaningsrundor. Han togs ofta glatt emot i kassan. Stamkund! Senast köpte han en flaska whisky för över tusen kronor som fick hämtas från lagret och bars fram i en svart box som hade text i guldbokstäver. Jag inhandlade för syns skull ett alkoholfritt vitt vin från Australien för 30 kronor. Det smakade inte oangenämt men var för sött för mig.

Han har råd med extravaganser med fet lön från skatteverket. Jag har aldrig begripit varför så många förment kristna avskyr skatt. De förstår helt enkelt inte innebörden, den djupa innebörden av Jesu Ord att ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. Mormor lärde mig det. Hon hatade att politiker avlönades av oss, men höll benhårt på att skatt har befriat oss vanliga människor, skatt är grunden för välfärd.

Jag väntade och väntade, var beredd att ge upp min mission när han till slut visade sig i porten. Han kom gående, upprätt, så han var nog märkt av den vidriga satansbrygden. Inte löpande och hukande av ansträngning som han brukade.

Siktade noga, tryckte av två snabba, dova och han ryckte till och sjönk sakta ner på knä som för att be en sista bön. Men han var utom räddning, det visste jag. Han föll stillsamt på sida och låg orörlig medan jag snabbt med mina svarta, smidiga handskar plockade isär verktygen ner i ryggan, drog ner mörka ansiktsmasken, reste mig varsamt och skyndade iväg mot trapporna söder om porten.

Ingen skulle förledas att tro att jag var vit. Mask och handskar gjorde mig mörkhyad. Mörkhyade får ju skulden för allting och om någon till äventyrs såg mig kunde han i alla fall ge det signalementet. Mormor har lärt mig att alla människor är Guds barn. De som söker Gud kommer att finna honom. Hur sökandet än går till. Spelar ingen roll om du gör det som kristen, muslim eller något annat; om du är vit eller inte, man eller kvinna, ung eller gammal. Gud har i sin visdom tålamod. Mormor svor över alla kristna som hatade andra trosriktningar – svor gjorde hon inte men kallade dem Huggormars Avföda, Pack eller Leksakskristna.

Jag vet hur jag ska få rassar – eller Sverigevänner som de vill kalla sig – att gå igång och därmed avleda uppmärksamheten från mig. Nätrassar är för det mesta lantisar som aldrig ens sett en invandrare irl men ändå vet allt – och jag undrar om det inte ligger något i det som förra moderatledaren sa att stockholmare är smartare än lantisar.

Sven låg helt stilla i fosterställning.

När jag kom nerför trapporna mot branta Erstagatan i regnet och isande blåsten varsnade jag en taxi med blinkers för högersväng. Den ämnade sig alltså in i porten. Bilen stannade tvärt halvvägs in och jag skyndade ner mot Folkungagatan och vek av i riktning mot Medborgarplatsen och T-banan åtskilliga kvarter bort. Nästan folktomt så jag tog av mig masken och luvan och småjoggade som vilken söderbo som helst. Under tiden befriade jag kläderna så gott jag kunde från smörjan från blöta marken mellan bersån och buskaget.

På vägen ner i Medborgarplatsens tunnelbanestation lade jag en knölig och blöt tjuga i tiggarens mugg med orden Gud vare med dig!

Hann precis med tåget mot Centralen för jag skulle vidare därifrån mot Hjulsta. Jag var blöt av regn och svett och satte mig så gömd som möjligt och rotade fram min tunna, tunna regncape. Ytterligare ett kamouflage, men mest för att dölja att jag var smutsig. Smuts bara hatar jag, orenlighet och snusk öht! Om Herren kräver det så krälar jag i dynga! Varje sann kristen gör det.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att rengöra verktygen och låsa in allt i vapenskåpet. Handskarna och masken la jag i soporna, capen spolade jag av under duschen.

Under tiden hade kläderna, som jag behållit på, nästan torkat och jag la dem i tvättmaskinen och lät den gå medan jag tog en snabb dusch.

I badrumsspegeln såg jag mig ren, avslappnad och vaksam. Höll upp händerna och vred på dem fram och åter och lät musklerna i axlar och armar spännas och slappna av.

Min kropp är Andens Verktyg. Och det är vackert och vasst!