dagens händelser - med all sin färg -
är imorgon endast dunkla skuggor
begravda i hjärnans bakre kyrkogård

ingen sörjer dem
ingen tänker på dem
ingen besöker dem

då och då sätter några sitt prägel på oss
och i gengäld sätter vi ditt ett epitafium på deras gravsten
dessa minnen överlever

ibland känner jag det som om domedagen var kommen
gamla minnes reser sig från sina gravar
härjar fritt och stör min frid

då vill jag bara fly från mig själv
slita loss mitt medvetande från min kropp