(I) Invid en forsande flod
bland lummiga träd
hörs näktergalen sjunga

En sval vind smeker trädens grenar
som börjar vifta likt dirigenter
åt näktergalens ljuva melodi

Och in i musiken smyger sig flodens sorl in
likt en avlägsen harmoni

(II) Invid en smäcker trädstam
bland lummiga träd
står en ung kvinna

Hennes huvud vilar mot hans vänstra skuldra
och hennes fingrar flätas samman med hans.

(III) Under den bara natthimlen
bland lummiga träd
hörs näktergalen sjunga

För två själar som möts i en evig dans.