min stadsdel är full
av avstånd
mellan träd och människa

almsjukan skördar offer
skulpturer av lidande, skurna i trä

när jag var ensam här
den sista människan på jorden
beslutade jag att älska
den förste som kom i min väg

håller sällan löften
ljuger
klättrar tvångsmässigt över murar
och lever inombords

nere vid vattnet
mandarinänder och svanar
allt flyter